Sången har betytt och betyder mycket för Elisabet. Hon sjunger ofta och gärna och efter flytten till Paris dröjde det inte länge förrän hon engagerades av Svenska Kyrkan i arbetet att bilda och starta upp en gospelkör.

- Sången har hjälpt mig i stunder av både glädje och förtvivlan, säger hon. Barndomen och uppväxten i den småländska idyllen var allt annat än lustfylld. Skolåren väcker outplånliga olustkänslor. Elisabet var ständigt utsatt för mobbing till följd av hennes hudfärg.

- Jag tappade förtroendet för lärarna som inte ens bemödade sig om att ta tag i det som jag dagligen utsattes för. Det gjorde också att jag inte vågade prata om alla oförrätter jag utsattes för. Istället drog jag mig undan. Sången blev det instrument som lindrade mina innersta känslor. Jag sjöng ofta för mig själv och det har i mångt och mycket burit mig när jag inte kunnat prata, förklarar Elisabet Lidegran.

Tisdagen den 2:a oktober gjorde hon en blixtvisit på Fenix Kunskapscentrum. Där berättade hon i två omgångar för elever och lärare om de smärtfyllda skolåren och hur hon långt senare tagit sig ur och lagt de obehagliga minnena bakom sig.

- Det har tagit tid, men jag har också fått god hjälp och stöd för att få balans i tillvaron. Men det har varit ett långt och mödosamt arbete, eftersom folk i vuxen ålder också har en förutfattad syn på oss med svart hudfärg. Som vuxen märker jag folks reaktion, hur de vänder bort blicken och väljer en annan gångriktning, hur de förmanar eller tystar ner sina barns frågor o.s.v.

Trots globaliseringen har inget hänt i positiv mening vad gäller folks syn på varandra, menar Elisabet. Färgade människor har inte lika värde som de vita och så länge den uppfattningen får fortsätta gro, kommer motsättningarna att fortsätta och med den också mobbningen.

- Under de 20 år som jag personligen refererar till, har mobbningen inte minskat. Trots alla driver som gjorts från myndighetshåll ökar trakasserierna, som dessutom tar sig allt grövre former, konstaterar Elisabet Lidegran.

Nu måste alla demokratiskt sinnade människor motverka den oroväckande utvecklingen. Själv är Elisabet ute och pratar om mobbning så ofta hon kan. Personliga möten och dialog är enda framkomliga vägen, menar hon.
LENNART KRAFVE